Som nog ni alla vet så håller jag på och försöker att gå ner i vikt. Jag har gått ner 8 kg nu de senaste 2 månaderna
och varför jag tar det i så långsam takt är för att denna viktminskning ska nu vara livet ut. Därför vill jag
ta den här tiden och ändra mina vanor, för jag har haft riktigt dåliga vanor.

Varför jag har valt att döpa inlägget till "Rebecca 2008" är för att det var just 2008 som min vikt flög
iväg, både neråt,,,, och sedan uppåt igen. Jag har alltid känt mig överviktig, till och med när jag
var normalviktig. Alla andra var vackrare, smartare och smalare än jag. Redan på dagis vet jag
att vi lekte "pussleken" då man skulle jaga killarna, fånga dem och pussa dem. Jag jagade
killarna, fångade dem och lät de andra tjejerna pussa dem. Inte för att jag inte ville, utanför
att jag redan visste att killarna inte skulle vilja pussa en "sån som jag". Och de här tankarna kom
för att jag var lillgammal och extremt osäker, hela dagarna så jämförde jag mig med min smala
syster och hatade mig själv.

Sen så kan vi hoppa till mina föräldrars skiljsmässa, ingenting att dra upp här då det känns extremt
privat, då det inte enbart handlar om mina känslor. Men jag mådde fruktansvärt dåligt under denna
tiden och började att bekämpa mina otroligt starka känslor med att tröstäta. En otroligt dum vana
som jag fortfarande dras med...Och det var även vid den här tiden jag gick upp upp och upp.
Och hatade mig själv 24/7. Jag sa saker om mig själv till mina kompisar för att jag ville att de
skulle säga "men becca fatta du är jättefin", men jag trodde ändå inte på dem om de sa det
men det kändes bättre den sekunden. Till slut tröttnade även kompisarna på att höra mitt
gnäll på mig själv och sköt nästan bort mig. Jag förstår idag hur otroligt jobbig jag måste ha
varit som kompis. För jag var otroligt svartsjuk om de umgicks med någon annan, just för att
jag "hade ju sån otroligt tur att någon ville umgås med mig" så då var jag ju tvungen att
hålla hårt i den personen. Nästan tills hon kvävdes av mig istället.

Sen kom tonåren och framför allt internet. Jag la upp bilder på vad jag gjorde i min varddag
på bilddagboken, ink bilder på mig. Och jag fick ofta otroligt fina kommentarer, men då och
då fick jag "fetto" "äcklig" "banta" "usch" kommentarer. Vilka kommentarer tror ni jag
låg och tänkte på hela nätterna? Och vad gjorde jag sedan? Jo tröståt...

Hela högstadiet var en "jag hatar Rebecca" tid för mig kort sammanfattat. Vi hoppar
till gymnasiet. När jag skulle börja gymnasiet så skulle jag börja i en klass där jag inte kände
en enda från innan. Och då sa jag till mig själv "nu måste jag banta, för annars kommer
jag inte få några kompisar". Så det gjorde jag, på 2,5 vecka gick jag ner 10 kg.
Men självkänslan var fortfarande på minus.
Hur jag hanterade kriserna då vill jag inte gå in på, men jag mådde fruktansvärt
dåligt.. Sommaren 2008 började självkänslan gå upp, för då hittade jag någonting jag
älskade, fotografi. Och bästa kombon fotografi + speedway. På speedwayen älskade
alla mig för den jag var och jag kände att jag hade en familj. Jag hittade även tillbaka
till min far som jag i mitt huvud trott att jag hade förlorat pga bråk. Det började
se ljust ut.

Men... det där med vikten då? Jag tyckte fortfarade att jag var äckligast på
jorden, så när Crille (som jag lärde känna sommaren 2008) sa att jag
var vacker så sa jag skarpt ifrån. Detta klarade jag inte av, för han ljög ju!
Sen blev jag och Crille tillsammans, jag kunde ta emot hans vackra ord, allting
kändes underbart och jag var otroligt lycklig. Då slog alla känslor som jag tryckt
ner för att slippa känna tillbaka mot mig = en kraftig viktökning. För även
om jag var nykär och otroligt lycklig med Crille så hade mina nedtryckta känslor
hunnit ikapp mig... shit! Och jag visste bara hur man hantera det genom att äta.

Jag gick upp allt jag gått ner + kanske 30kg till. Nu är jag större än vad jag
någonsin varit. Men vet ni vad? Jag är lyckligare nu än vad jag var
då, även om jag skulle vilja vara den storleken som jag var
2008. Men det är inte bråttom med det, jag kommer hamna där,
men i min takt.

Men varför jag ville skriva det här mycket privata inlägget till
er är, för att det kanske sitter en 14 åring med dålig självkänsla
och läser detta och till dig vill jag säga: Du duger som du är,
vad du än väger, hur du än tycker att du ser ut,
det viktiga är att du mår bra!
Och ta itu med dina rädslor och känslor istället för att trycka ner
dem, du kommer må bättre utav det!

Och jag vill säga precis samma sak till Rebecca fram till 2008.
Du är jättefin! Jag tyckte då att jag var fetast i VÄRLDEN,
ingen var som stor som jag. Men nu tittar jag på bilderna,
fy sjutton vad fin jag var & smal! Vad sjutton såg jag i spegeln???
Kram till dig Rebecca 2008,
livet vilar inte på dina axlar. Alla andra är inte vackrare
och snälla tänk på dig själv någon gång istället för
alla andra! Idag är du dubbelt så stor, men jag är
lycklig i alla fall!

För det som är viktigt är att Rebecca på insidan mår bra :)

Ps. Den viktminskning jag håller på med nu handlar inte om att
bli "vacker" utan hälsosam :)
Fotograf Viktoria Wigenstam
| http://viccivicci.blogg.se/

Väldigt bra inlägg!

Känner igen mig på såå många plan om det du skriver.

Jag rasade dock, och slutade inte...förrän jag träffade min man...en räddande ängel. Väger MER nu än då och kämpar varje dag att bekämpa alla tankar, men man blir starkare och man klarar mer än vad man tror. Omän det ibland verkar omöjligt :)

Som sagt, ett bra inlägg som alla osäkra tonåringar (och vuxna) borde läsa ;)

Sandra Håkansson

Här sitter jag och gråter efter att ha läst sitt inlägg, väldigt rörande. Hemskt att du mått så dåligt och fruktansvärt att det finns så många i världen som mår dåligt pga viktproblem, för mkt eller för lite vikt.

Jag tycker iaf att du är helt underbar, har alltid tyckt det och tycker det nu. STOR KRAM!

Sandra Lekander
| http://blogg.sandragillalekander.se

Fint att våga skriva något så personlogt, jag tror säkert att det kan vara skönt att läsa för många, och förhoppningsvis hjälper det någon!

Och även om du idag vet att du duger och att du är duktig på vad du gör med fotograferandet så skadar det kanske inte att få höra det iallafall. :)

Jag tycker du är grymt duktig!

Jessica

Väldigt väl skrivit! Lycka sitter aldrig i kroppen, den sitter i själen.

Johanna

Åh vad jag känner ign mig idet du skriver. Jag har också alltid kännt mig ful/tjock... men när jag ser tillbaka nu så ser jag ju att det faktikst inte var så. Och jag har också kilon att ta bort, många, och tröstäter... Men man måste ta den tid man behöver för att komma till insikt... och nu är jag där. Och står i startgroparna för att ta tag i detta och OJ vad ditt inlägg peppade mig! Lycka till med din viktminskning. Jag hoppas det går bra för oss båra. Och du. Du är otroligt vacker och verkar vara en riktig kanonperson! kom alltid ihåg det!

Ulrica
| http://sweetjackies.se

Jag tycker du är så himla duktig, jätte bra med 8 kg på två månader, rätt inställning. Så tråkigt att du mått som du gjort, men glad att du tagit tag i det och bra gjort att tala om det för andra, det hjälper många på vägen! Stort Lycka till i framtiden, du kommer att lyckat!

Ulrica

jessica
| http://jjessicalindberg.blogg.se/

Hej, vill du tjäna pengar på din blogg ? Gå isåfall in på min blogg www.jjessicalindberg.blogg.se för att se hur du gör:)

jag var lite skeptisk mot det dära i början, men nu efter 4/5 dagar så har jag tjänat ca 1200 kronor,och jag har knappt nå läsare. Helt otroligt ju :)

Anonym
| http://bommmen.blogg.se/

Good morgon :) Fin blogg :D

anna

Det är det på insidan som räknas och dom fina sidorna har vi sätt!!!! kram

bra kämpat!! Du är kanon!!!

hanna b
| http://hannabjorkstedt.blogg.se/

Jättebra inlägg! Vad man verkligen önskar ibland att man kunde gå tillbaka till sig själv i tonåren och lära en ett och annat. Insidan är verkligen det som räknas även om det låter klyschigt. Kram på dig!

Hannah Larsson
| http://hannahlarsson.com

Åh. Måste bara säga TACK för att du skrev det här inlägget. Starkt. Och många många som nog behövde läsa det där Jag har själv haft och har sådana tankar, och det tror jag i princip alla har, någon gång i livet i alla fall...



Och ville bara säga, att det enda jag kunde tänka mot dig när jag läste inlägget var något i stil med: "Du duger som du är, vad du än väger, hur du än tycker att du ser ut, det viktiga är att du mår bra!". och det är så sant, och jag är så himla glad att du vet det nu själv, som du skrev. Och man är alltid finast när man är lycklig. Oavsett hur man ser ut, när man är glad är man finast, och citatet "I've never seen a smiling face that was not beautiful." är så himla sant.

Lovisa
| http://jasperhale.blogg.se/

Du kommer alltid vara en underbar person och jag kommer alltid tycka lika mycket om dig :D

Jättefint inlägg och du ska veta att du är bra som du är, det kommer jag alltid tycka! Och du är så duktig som kämpar på med detta, så starkt av dig becca! :)

massa kramar!

Namn:

E-mail: (publiceras ej)

Webbadress:

Skriv din kommentar här:

Kom ihåg mig?