"Bästa Rebecca!
Jag känner så starkt för dig och din utveckling och är så stolt att ha haft med dig i gruppen.
Jag ser så mycket av mig själv i dig när jag började fotografera och jag skulle bara vilja ge dig en
stor kram och få dig att förstå hur duktig du är. Med tanke på din ålder och hur länge du fotograferat
är du en av dom bästa fotograferna jag vet just nu och jag är fullt övertygad om att du kommer ha
en stor bred kundkrets inom ett par år.
 
Din talang för fotografering i samband med din personlighet som syns genom dina inlägg och bilder är
precis det som behövs för att bli en framgångsrik fotograf. Mitt viktigaste råd till dig är att inte lyssna på
andra eller tänka för mycket på vad andra gör, du är fantastiskt duktig och jag lovar att om du bara
fokuserar på digg och fortsätter utvecklas som du gjort hittills kommer du vara en av Sveriges
bästa fotografer inom en väldigt snar framtid."
 
/ Emelie Ohlsson
 
Början
Det ramlar in kommentarer lite då och då som gör att jag känner att flera av er känner samma sak som jag alltid känt. Kraven på mig har alltid varit väldigt höga, framförallt från mig själv, men sen jag började med fotografering så har de varit sjukt höga. Det har varit en sådan tid nu att det kommer hela tiden nya fotografer eftersom kamerautrustningen har börjat bli så billig och det gjorde mig helt galen i början. Tragiskt att erkänna, men jag kunde sitta och hamna på någon blogg och blev helt svart i ögonen. Det handlade aldrig om den fotografen som jag hamnade hos, utan handlade enbart om mig själv. För jag lever min dröm och istället för att njuta av den så blev jag så förbannat rädd att den skulle försvinna. Självförtroende.
 
Idag sitter jag här och kan svara på kommentarer om exakt vilka inställningar jag avnänt etc, för jag känner mig ändå trygg i mitt yrke som fotograf idag. Och handlar åter igen inte om någon annan utan att idag så mår jag bra, det gjorde jag inte då. Så man måste alltid börja med sig själv.
 
Att jämföra sig med andra
Men, som alla vet som har eller haft ett dåligt självförtroende så är man väldigt lättpåverkad. Jag har från grunden en dålig självkänsla. Vikten, har varit ett stort problem sedan jag var liten. Jag ansåg alltid att jag var mindre värd eftersom jag var så fet. De tankarna kom redan på dagis. Och jag minns dem som om det var igår. Men nu på äldre dagar så har jag pratat med min mamma och hon förstår inte alls vad jag pratar om för jag började inte gå upp i vikt förrän jag var i 11års ålder. Hur kommer det sig då att ett dagisbarn redan har en skev bild av sig själv? Det kan inte jag svara på, för det skulle bara bli flummigt med tidigare liv etc. Men håll med om att det är konstigt? Jag föddes helt enkelt med dåligt självförtroende. Men jag var ändå är lyckligt barn med mycket spring i benen & skinn på näsan. Det var bara att självkänslan inte fanns där.
 
Sen började det hända saker som gjorde att jag tappade mitt skinn på näsan, mitt spring i benen & lyckan. Jag blev alldeles för eftertänksam och missunnsam. Avsundsjuk på alla andra var så bättre, det var hela högstadiet de. Självförtroende= noll. Varför jämför man sig så förbaskat med alla andra? Du ser ändå inte hela bilden utav deras liv. Och jag lova dig att de går och jämför sig med någon annan.
 
Högstadiet bestod allra mest utav att springa runt och säga vad jag fet jag är. För sa jag det innan någon annan så hade jag skyddat mig själv lite. Men det handlade bara om vad jag själv tänkte. Min klass var helt underbar och jag umgicks med nästa alla. De tryckte inte ner mig någonstans och sa aldrig något om mig på ett negativt sätt. Varför skulle jag då springa runt och sprida negativa ord om mig själv? Det fattar jag ju idag var trötta de måste ha blviit på att höra det. Varför jag inte bara levde mitt liv istället.
 
Att bygga upp sig själv.
Att bygga upp sig själv, det gör man inte på en dag. Jag jobbar hela tiden med mig själv och utmanar mig själv. Sommaren mellan högstadiet och gymnasiet så bantade jag ner mig själv ordentligt i tron om att gymnasietiden skulle bli bättre om jag gjorde det. Sanningen är att jag gick ner för alla andra skull, men inte min egen. För inuti så mådde jag sämre än någonsin. Jag började umgås med människor som jag inte visste var bra för mig....Mitt i det så fixade jag till någon förfalskad självkänsla, för jag hade gått ner i vikt då måste jag ju passa in med också. Mitt i det så träffade jag Crille (min sambo) och första gången jag pratade med honom så kändes det som vi känt varandra hela livet. Där, började jag gilla livet igen. Och där började jag jobba med mig själv för mig skull!
 
Fotograf Rebecca Hansson
En person som betytt otroligt mycket för mig är Fotograf Rebecca Hansson. När jag precis hade startat mitt företag (som kom som en lika stor chock för mig som de för min omgivning) så kände jag "vad sjutton har jag gett mig in på???" Och det handlade nog inte så mycket om själva konstdelen med fotografin utan om allt annat runt omkring. Jag hamnade på Emelie Ohlssons blogg och läste hennes mer personliga inlägg om sin början. Att hon hade dåligt självförtroende och "fejkade" i början sitt självförtroende som fotograf. Gud vad smart! Det kan jag också göra? För är det något jag har tyckt varit jobbigt förr så var det att träffa nya mäniskor, men jag älskade ju att fotografera.
 
Så då kunde ju jag fejka att jag inte var nervös, så alla skulle tro att jag var "superproffset Rebecca Hansson". Smart! Och det funkade verkligen och då efter vägen så märke jag att detta var ju inget farligt? Alla är ju så snälla. Så efter ett tag så märkte att jag fejkade inte längre, jag njöt utav att träffa nya människor. Och det är det som jag älskar mest med jobbet idag, alla underbara människor som jag träffar/träffat!! De är helt fantastiska och så olika varandra! Och tänk på alla människor som jag kommer att träffa. Vad kommer de att ge mig? Vad kan jag ge dem? Älskar det, jag bara älskar det.
 
Jag blev så förälskad i "fotograf Rebecca Hansson" som person, att jag idag är fotograf Rebecca Hansson på heltid. Hon har förbättrat mig som människa och fått mig att hitta mitt värde. Jag älskar henne. Jag behövde utvecklas och det har jag gjort. Jag har gjort det så snabbt att jag känner att inte folk runt omkring mig kanske har hängt med och det är något jag tycker är jobbigt. Men jag är nöjd med mig själv. Sen får jag också återfall, så klart och som Emelie skriver där uppe så måste jag sluta titta på alla andra hela tiden. Och det är något som jag jobbar stenhårt med. För samtidigt som man hämtar inspiration hos vissa så känner man bara avund när man går in till andra. Avund är ingen fin sida och den ska slipas bort.
 
Vem är jag?
Idag så älskar jag mitt liv som fotograf, jag älskar mina kunder och jag älskar min sambo. Alla säger att jag är så känslig men jag anser mig vara en konstnärs-själ för inuti så är jag stark. Min vilja kommer att göra att jag får leva det livet som jag drömmer om. Självförtroende sviktar från dag till dag eller vecka till vecka, därför jobbar jag alltid med mig själv. Och en vacker dag så kommer det att vara en erfarenhet att ta nytta av. Så jag vill bara säga till er som känner eller har känt som jag. Sluta jämför er med alla andra. Se värdet hos dig själv.
 
Hade jag läst de raderna för 4 år sedan hade jag tänkt  "usch vilken skit", allvarligt alltså. Men det har funkat för mig, även om jag är långt ifrån perfekt med mina svackor. Men vem fan orkar vara perfekt?
Fotograf Viktoria Wigenstam
| http://viccivicci.blogg.se

Superbra inlägg, en kick i rumpan skulle nog dom flesta ha sig så att man faktiskt vågar vara den man är. Och att våga göra det man vill, även om kanske ingen annan tror en!
Du är så stark :)

Kramar

Svar: Tack så jättemycket <3
Becca

Rebecka Vigren - Fotoblogg
| http://www.rebeckav.blogg.se

Väldigt fint inlägg! Känner igen mig i mycket av det du skriver, det är allt för lätt att jämföra sig med folk. Du ska vara stolt över dig själv, du gör ett grymt jobb!

Svar: Tack Rebecka & Detsamma :)
Becca

Emma Roodla - Fotograf
| http://babiidarling.blogg.se

mkt fint och ärlig skrivet!

Svar: Tack Emma :) Känns viktigt att parata om självförtroende för märker att det är är så vanligt med dåligt självförtroende bland tjejer.
Becca

vanessaljungdahl.blogg.se
| http://vanessaljungdahl.blogg.se/

alltså.. Fint skrivet, men för mig är det så att jag ogillar alla människor.. Eller ja, jag igillar dom inte så , utan jag kan tycka ett en människa är stört skön, men sen ser jag deras brister och då spricker HELA positiva synen på dem.. Bara för någon negativ sak.. Och jag vet att ingen är perfekt, men jag tänker så hela tiden och jag blir så less. På mig själv. För jag vill verkligen älska människor. Och sen har vi det där med att älska sig själv.. Älskar mitt utseende, inget problem med det alls.. Men jag tycker att jag e falsk vad jag än gör. Om jag e snäll så tro jag själv att jag gör det för att jag vill att alla andra ska tycka bra om mig, fast jag själv gör det för att hjälpa andra. Sen snackar jag typ skit om mig själv hela tiden.. Hör mina tankar hela tiden"du tro du e så jävla bra" "Hon är bättre, du kommer aldrig bli lika bra" "du är så falsk" osv.. Fast jag typ försöker att inte tänka så. Gah.. Känns som jag är två personer.. Typ en bitch och sen en god, fin och underbar människa som älskar naturen, att vara själv och ja, bara vill dansa runt på en äng i frihet hahaha.. Hoppas du fattar.. Gah.. Aja.. vet int varför jag skrev detta.. Men vill bli fotograf, men känns bara som jag suger för att Blogg.se också dissar mig. (glömde nämna det) Har tipsat mig själv men jag får aldrig komma på framsidan fast en massa som redan är super kända alltid får hamna där. Och jag känner mig så dålig för jag tipsa om mig själv. De kanske tycker jag tror för mycket om mig själv. Eller att jag e dåligare, och känns som jag aldrig kommer komma dit eftersom jag en gång tipsa om mig själv.. Och sen känns det som jag fotar för att ha något att lägga ut på bloggen och få kommentarer, för jag tycker det är jätte tråkigt att inte he ut bilderna, och känner att jag behöver bekräftelse hela tiden.. Min självkänsla suger..

Svar: Det var inte roligt att höra :( Det finns ju så många fina människor i världen så det är tråkigt att höra att du inte kan njuta utav dem! Du kanske helt enkelt inte har träffat rätt personer. De kommer att komma, människor som du känner lyfter dig. Ang blogg.se: Det är jättesvårt att komma med där. De har sina stammisar som de alltid visar. Och det tar ett tag för dem att upptäcka andra. Det är ingen sjävklarhet att komma upp där, därför är det så roligt när man väl gör det för då har man gått och väntat på det så länge. Det tog ca 1,5 år innan jag hamnade där första gången. Det tipset jag har att hamna på blogg.se är att lägga ut unika grejer. De fastnar för sånt som är lite unikt & udda. De kommer inte lägga ut gravidbilderna du tar för de finns redan så många andra som lägger ut gravidbilder som har fler läsare. En stammis kan bli upplagd när de fotograferat en kaffekopp, men vi mindre blir inte det. Så det är bara att fortsätta kämpa :) Sen är det inte så viktigt heller egentligen, för det finns andra sätt att få läsare :) Men du kommer hamna där någon gång!
Becca

vanessaljungdahl.blogg.se
| http://vanessaljungdahl.blogg.se/

mjoo.. Men tro det är att jag är för negativ, jag tar allt så personligt.. aja får ändra på det! :)

Mjooo.. har märkt det.. Tycker det är rätt dåligt att de har stammisar, då får ju liksom alla andra ingen chans, och de som är stammisar har ju redan så många läsare. Men aja, orkar inte mer, ska bara blogga för att det e kul. Sen får bloggen bli känd eller inte haha xD ..

Josefin -My Happy Days-
| http://myhappydays.se/

Så himla starkt, rakt, ärligt och fint skrivet av dig, framför allt MODIGT! Det med att sträva efter perfektionist i en bild och att bli bättre och sätta allt större krav på sig själv är något jag kan skriva under på. Det har alltid varit mitt driv i vad jag än gör som jag vill göra bra, att jag pressr mig till nästan omöjliga gränser. Det är bra på ett sätt för man utvecklar sig men många gånger så kan man vara för hård mot sig själv. Det gäller att hitta en rimlig balans men framför allt att släppa kontrollen, bara njuta och leka loss med kameran, fota är ju meningen att det ska vara roligt!

Stora kramar till dig, du är en skicklig fotogra och bakom kamerna verkar det vara en toppentjej som står!

Svar: Tack så jättemycket Josefin! Ja, det är en balansgång mellan att vara för hård eller tillräckligt hård helt klart. Och inom fotografi måste man våga göra fel ibland också för att lära sig, men då är det lätt att man trycker ner sig sjläv istället. Det är därför jag väljer att kalla det för konstnärssjäl ;) haha! Jag tror man ibland glömmer att foto ska vara roligt och det är då all inspiration försvinner. För de enda gångerna jag varit riktigt inspirerad det är när jag haft så otroligt roligt!
Tack så jättemycket & Detsamma till dig Josefin!

Becca

Johanna Fåglund - Fotograf & Makeup-artist
| http://stargirlphoto.blogg.se/

Sv: Tack! :))

Jättefint inlägg verkligen. Tror många kan känna igen sig i det om dålig självkänsla. Själv har jag alltid varit jätteblyg och blev ofta bortglömd när man umgicks i större grupper när jag var yngre. Jag kämpar fortfarande med det, men det har blivit bättre med åren :))

Svar: Vad bra! Du är en stjärna som förtjänar att lysa! <3
Becca

Klara
| http://klaralinnarsson.com

hej Rebecca. tror att du får massa kommentarer om sånt här, men om du kan ta dig tid att läsa detta skulle det betyda otroligt mycket.
Jag har precis skrivit ett inlägg om min historia, var mobbad i över 7 år, ingen hemma trodde på mig över huvudtaget. Än idag fortsätter mobbningen vid vissa tillfällen, men med mitt inlägg så vill jag bara visa att det går att lyckas, jag själv har redan som 14 åring upplevt min stora dröm.
Jag ber dig inte om en länkning eller kommentar på bloggen, inget sånt, jag skulle bara vilja att du gick in och läste mitt inlägg.
Jag vill sprida min histora, för jag vet att det är så många som går igenom samma sak.
Snälla rebecca, kan du snälla ta dig 5 min och gå in och läsa?
Skulle betyda sjukt mycket!

bytheway, du äger, älskar dig och din blogg! puss

Svar: Ett jättefint inlägg Klara och du är otroligt stark som orkar skriva om det! Mobbning är någonting väldigt sjukt som jag alltid tror kommer finnas kvar i skolorna. Men det är som du säger att de som mobbar mår själva inte bra och det är helt sant. Du är stark <3
Becca

Johanna
| http://kochs.blogg.se/

Väldigt bra och ärligt inlägg! Känns skönt att veta att solen även har fläckar.

Jag har bara fotograferat i 1 år lite drygt och har redan förälskat mig i det. Kan ibland sitta i och förundras över dina och andras bilder och känna en sådan längtan, drivkraft att bli lika bra! ofta går det över i svartsjuka eller ilska över att mina skapelser inte kan nå upp till mina krav. Som du nämner i ditt inlägg så ska man ju inte jämföra sig med andra men det är så svårt att låta bli! många har sagt till mig att jag har blicken för fotografi men vad hjälper det när jag inte har en 10 000kr utrustning? jag älskar att fotografera men jag känner mig ofta så otroligt begränsad både pengamässigt och kunskapsmässigt! det drar ner mig varje gång jag plockar upp kamera, det var längesedan jag blev riktigt nöjd men någon bild, andra tar ju så mycket finare!

Svar: Hej Johanna! Jag tror det handlar om hjärnspöken hos dig också. Men jag vet att man inte löser det genom att peka på problemet. Jag hör så ofta att jag är duktig med med det går inte in förrän man tror på det själv. Det är jättebra att sätta upp mål för "så här duktig ska jag bli", att man plockar ut det man redan är bra på och jobbar lite mer med det. Då kommer man bli grym. Jag har fotograferat porträtt sen 2010 och mina bilder i börjar är helt värdelösa, men jag lärde mig så mycket på dem. Utrustning har ingenting med saken att göra egentligen, jag vet att man vill säga till sig själv att kameran gör jobbet, men det är inte så. Kameran är enbart ett verktyg. Kommer du ihåg sångerskan Minnah från idol? Jag tror det var Matilda Wik som fotograferade henne med en Iphone och fick sjuuukt snygga bilder. Det handlar att vara trygg i sin kunskap med ljuset. Och att våga bryta alla fotoregler ;) Först lär man sig dem, så bryter man dem, haha! :) Jag har ingen värstingutrustning, kameran är väl det men den ville jag enbart ha för att få bättre ISO, men annars var jag sjukt nöjd med min D300s. utan lägg pengarna på ljusstarka objektiv och det måste inte vara "rätt märke". Jag har ett sigma & 2st tamron och är jättenöjd. De kan vara lite sega i autofokus, men man lär sig snabbt deras arbetssätt också :)
Becca

M / en flerårig följare ;)

Hmm,, vet inte riktigt vad ja ville skriva egentligen, men jag tyckte det var väldigt bra skrivet av dig så ja kände att ja ville skriva nåt.
Jag har ju följt dig under ganska många år nu och var som du skrev väl kanske en av dem som blev ganska förvånade när jag hörde talas om Forograf Rebecca Hansson.. men tycker det är superkul att du fått rull på det och verkligen gör det du brinner för och har vågat förverkliga din dröm!!!

Och ännu mer kul tycker jag det är att du hittat dig själv och en person du trivs i eftersom det inte alltid varit så...
Jag hoppas få fortsätta följa dig i fortsättningen med och kanske t.o.m lite närmare än de senaste åren..
nu känns det som ja mest skrivit en massa osammanhängande, men i alla fall, Keep The Faith!

och förresten så hade jag gärna tagit in henne i enrum hon med håret på högstadiet och sagt några väl valda ord till henne!


Svar: Tack <3 you always got my back!
Becca

Beatrice Bolmgren
| http://beatricebolmgrens.blogg.se/

Säger det igen, du är grym!

Svar: Tack detsamma! <3
Becca

Linnea
| http://Linneajardelid.blogg.se

Otroligt bra skrivet! Så kul att läsa om andras "storys" såhär i början av fotograferandet, känns lite lättare att driva på sig själv när man vet att alla någon gång känt precis som man själv gör just nu :)

Svar: Tack <3
Becca

Emelie Fagerberg
| http://emeliefagerberg.com

Så bra och fint skrivet! Stor igenkänningsfaktor då jag också kämpar mot det dåliga självförtroendet. Men det ska inte få stå i vägen för den stora drömmen! Du är grymt duktig, all styrka till dig!

Svar: Tack fina Emelie <3 Och detsamma till dig finis!
Becca

Frida
| http://svartasvalor.blogg.se

Väldigt bra inlägg, väldigt inspirerande! Känner igen mig i det där att underskatta sig själv, inte tro sig vara tillräckligt duktig och jämföra sig för mycket med andra. Men det är ju egentligen strunt, man ska tro på sig själv och hålla på med det man älskar!

Tycker dessutom du är fruktansvärt duktig och har en jättefin blogg :)

Svar: Helt rätt! :) tack så mycket!
Becca

Namn:

E-mail: (publiceras ej)

Webbadress:

Skriv din kommentar här:

Kom ihåg mig?