Jag har haft så fullt upp med jobb de senaste veckorna (jätteroligt!!!) så jag har knappt insett att jag blivit ett år äldre. Självklart firade vi detta på min födelsedag i fredags, stort tack till er som var där och alla som gratulerat, men både torsdagen och lördagen var fullt upp med fotograferingar så det sjönk nog aldrig riktigt in förrän idag att jag blivit 25 år! Tiden går verkligen fort! :) 
 
Min födelsedag var underbar. Crille har startat en tradition där han varje år "kidnappar" mig. Jag får inte veta alls vart vi ska ta vägen och så har han hittat på något där. Som jag älskar honom för det. Att för en dag helt släppa all kontroll och bara njuta av dagen. Han vet alltid precis vad jag behöver utan att jag sagt det. I år tog han mig till Skattkärr, där jag är uppvuxen och hade underbara år tills jag var 14. Och även om Skattkärr även är en viss sorg för mig så älskar jag den platsen och minnena otroligt mycket i alla fall. Det gäller att minnas de bra sakerna och inte de dåliga. För det går ändå aldrig att ändra på saker som hänt. Så han tog mig till Fiskartorpet, en vacker plats precis vid vänern, som är väldigt enskild, så vi var helt ensamma. Så hade han packat med både lunch och efterrätt som han gjort. Och ett litet ljus som han tände och som vi skrattade åt många gånger eftersom det blåste halvt storm och han gjorde allt för att försöka hålla lågan vid liv, haha. 
 
 
Och mina paket hade han packat ner i en vintage-väska, som jag också fick. Och som alltid så fick jag saker som jag sagt under året att jag vill ha, som jag själv inte har ett minne av tills jag ser dem under presentpappret. Sen satte han på min favoritlåt med Peter Johansson - Jag vill vara nära dig och så dansade vi på klipporna. För att sedan bege oss tillbaka mot bussen. Men först var jag ju bara tvungen att visa Crille Skattkärrsskolan. Haha! Och shit vad mycken minnen man fick upp då. Folk som hoppade för långt med gungorna och slog sig ordentligt, pulkaåkningen i den branta backen, när syrran låste in sig på en skoltoalett efter en bråk med en lärare osv osv haha. Jadu. 
 
 
Sen åkte vi hem och gjorde oss i ordning. För sedan bar det av till mormor där jag alltid har mitt kalas för att kunna sitta utomhus. Jag fyller ju ändå i juli ;) Där gjorde vi det sista på tårtorna vi gjort, Crille hade gjort ett riktigt konstverk som var så god! Medan jag gjorde en lättare klassisker ;) Och sen blev jag firad av mammas sida av släkten. Så verkligen en fantastisk dag. 
 
Jenny & Jag
 
"Men jag känner ju igen mig!!" Det är nog min mest sagda mening denna helg. För jag har stoltserat över att jag faktiskt hittar i Göteborg nu. Även om det bara gäller precis i stadskärnan och jag inte för allt i Världen kan ställa mig och peka åt vilket håll Liseberg ligger åt när jag står vid spårvagnarna i Brunnsparken. Men vad gör väl det. Jag hittade ju fram till vårt afterwork med bröllopskollegor på Avenyn, till drottninggatan när vi ville shoppa, till Frilagret när Anna hade sin fantastiska earth hour kväll där och till Haga när vi skulle på påskmarknaden. 
 
Men när Jenny skulle fotografera mig och Älsk på Särö då var det bara att kapitulera och be henne hämta oss vid hotellet. För i lördags så stod jag faktiskt på en vacker strand tillsammans med min Crille och blev fotograferade av underbara Jenny Blad. Både analogt och digitalt. Den totala lyxen. Och jag tycker mig faktiskt ha lite rätten att skryta om att jag lärt känna denna underbara människa, för de gånger jag träffat henne så har vi så roligt. 
 
I lördags satte jag mig på tåget till Göteborg, Älsklingen följde med och vinkade av mig. Det väckte minst sagt många minnen från vårt distansförhållande, men denna gången hade jag turen att se honom ett dygn senare igen. ♥ Inte veckor som det kunde vara i början av vårt förhållande. 
 
Tanken var att jag skulle filma massor i helgen och göra en liten filmsnutt av, men så fort jag kom fram till Göteborg så försvann visst alla de tankarna, haha. Glömde totalt bort det! Så, tyvärrr får ni nöja er med några instagrambilder. Och på söndagen var det äntligen dags för pungsparken med Sonia Jansson, ett privat samtal om varumärke. 12 timmar med fantastiska kollegor, frågor som ändrade min syn på allt och en rejäl spark i baken. Eller pungen då kanske ;) 
 
Vaknade full med tankar och det ska bli så otroligt inspirerande att få ta tag i mitt varumärke nu. Jag tror absolut att det kommer ta tid, men det viktigaste är att jag till slut kommer fram. 
 
Bild från min instagram - Speedwaybecca - som jag fyller med speedway, behind
the scenes & vardagsbilder. Har även en instagram för mina fotografier - fotobecca
 
Igår hände det äntligen, det som jag längtat efter i 5 år! Vi skrev på kontraktet för vår nya lägenhet, vi ska äntligen flytta!! Nu kanske det låter som vi plågats i vår gamla lägenhet, men så har det inte alls varit, vi har trivts väldigt bra. Men jag ska äntligen få ett sovrum. Slippa sova i vardagsrummet tjoho!! :) Det är faktiskt lite komiskt, för exakt samma datum som vi flyttade in här i vår etta, har vi utflyttningsdatum, bara 5 år senare ;) 
 
Så, så, så, så glad! Har inte kunnat sova på en månad sen vi började prata om den här lägenheten, utan har haft fullt upp med att möblera den i huvudet, haha. Längtar efter att få flytta in och det gör vi om två och en halv månad. ♥ 
 
I fredags så satte jag mig på tåget och rullade de ca 40 milen ner till Halmstad, för på lördagen var det dags för vår fotogrupps andra nätverksträff. Och då jag missade den första pga jobb, så kunde ingenting stoppa mig att åka ner denna gången. Gruppen som består av nio tjejer i vanliga fall var reducerad till tre tjejer som jag fick nöjet att lära känna, Beatrice Bolmgren, Anna Reljanovic & Mathilda Ahlberg. Tre drivna, kreativa och otroligt glada egna företagare. Att bli inbjuden till deras grupp är nog bland det bästa som hänt mig, de här tjejerna finns alltid där för att hjälpa med problem eller att glädas åt det fina. Det blev fotoprat, brunch, bubbel, promenad & massor med skratt. Fredagen spenderade jag med Bea i Halmstad med rundvandring, fika, middag och vääldigt mycket fotosnack ;-) 

 

Jag blev för ett bra tag sedan utmanad av Emmainstagram att skriva 20 saker som man kanske inte visste om mig. Jag har inte riktigt fått tummen ur att göra den förrän nu och då tänkte jag att jag kan börja med att lägga upp den här. 

Jag:
har en visionboard i min "peppbok" med alla mål jag har i livet. Och den förändras hela tiden och blir även längre hela tiden. 
 
har superkänsliga fingrar på grund av att jag stoppade fingrarna i brödrosten när jag var liten. Sen dess har de alltid varit känsliga för värme. 
 
började blogga för att ha det som ett fotoalbum på internet. Aldrig hade jag kunnat ana att det skulle leda in mig på porträttfotografi. 
 
läser nästan enbart biografier, oftast kommer jag bara till hälften för sen blir jag nyfiken på en annan bok och börjar på den istället. Så kanske har 50st halvlästa böcker här hemma. 
 
ryser av bomull så det isar i tänderna. 
 
 
 
får aldrig träningsvärk av gymmet, hur mycket jag än tar i. Men 1 timmes barnfotografering med "snygga" fotografposer ger mig alltid träningsvärk i låren. 
 
är rädd för djupt vatten, men älskar annars att bada. 
 
drömmer dagligen om att bo utomlands. 
 
har en tatuering på armen med texten "If no one ever hears it, how we gonna learn your song?". Den har två olika betydelser för mig, den ena håller jag för mig själv. Men den andra är att jag alltid haft svårt att uttrycka mig, jag har otroligt starka åsiker, men aldrig vågat säga dem. Har alltid låtit alla andra köra över mig, för att jag inte vågat säga nej. Men den meningen ger mig en knuff att det jag tänker också ska komma ut genom munnen. För vem ska kunna lära känna mig om jag aldrig säger något?
 
har aldrig tyst hemma. Har alltid musik på eller annars TVn. 
 
älskar att vara kreativ. 
 
tycker kanel är otroligt gott!
 
spelade handboll i många år och saknar det enormt mycket. Skulle kunna tänka mig att träna barngrupper i framtiden. 
 
vill inte ha barn. Men jag älskar att mysa med andras bebisar. 
 
är tillsammans med min första kärlek. Träffade honom genom speedway:en, dah ;-) 
 
 
 
 
har varit speedwayfrälst sen födeseln.  
 
blir väldigt sällan arg. Men det som kan göra mig galen av ilska är orättvisor, rasism och föräldrar som väljer ny kärlek framför barnen i skilsmässor. 
 
har ingen musiksmak. Jag älskar allt. 
 
är ett kontrollfreak. 
 
läser helst böcker på engelska. 
 
Idag fyller jag år! Yeah! ;-) Och har ingen aning om vad jag ska hitta på idag, det ligger i min sambos händer. Men ikväll vet jag i alla fall att det är kalas hos mormor (vi bor för trångt för att alla ska få plats). Bilderna på mig är tagna från vårt besök i England förra veckan. Vilket fantastiskt ställe. Vi bodde i Brighton och gjorde resor till London & Cardiff. 
 
Brighton är verkligen en otroligt vacker och trevlig stad. Ingen av oss ville åka hem, för staden välkomnar en direkt. Vårt hotell är ett av de vita husen till vänster på nedanför första bilden, så läget var ju helt fantastiskt och rummen  var jättefina. England har vunnit mitt hjärta :-) Jag sa det under resan att som fotograf är London en favoritstad, för arkitekturen är fantastisk och jag gillar när byggnader är lite äldre. Men som privatperson älskar jag fortfarande New York mest av allt :-) 
 
 
Först vill jag börja med att önska er trevlig midsommar. Eller säger man trevlig, glad midsommar? Aja. Och jag hoppas verkligen ni hade en fin midsommarafton! 
 
Jag försöker alltid hålla bloggen professionell, men samtidigt så är jag både en person med mycket känslor och även med många åsikter. Och det jag vill tänka högt om idag är vikt. Hej jag heter Rebecca och är en kraftigt överviktig person. Något som jag har skämts för i så många herrans år och därför inte vågat leva ordentligt för jag skämdes för mycket. Det fanns till och med en tid jag inte ville gå ut. För det finns människor som har extremt taskiga åsikter om överviktiga. Tyvärr. Och varför känner jag nu att jag vill prata om detta? Jo, för just nu är det vikthets i Sverige, hela Sverige har blivit träningsgalet. Tycker jag att det är något fel med det? Nej, absolut inte. Jag tränar själv och tycker träning är livsviktigt. Men, jag vill även ge några ord från den andra sidan. Den som folk så ofta ser ner på. 
 
Vi får en stämpel som lata. Jag är absolut inte lat. Jag jobbar extremt långa dagar, jag tar promenader och jag tränar på gym. Folk tror att man sitter hemma och trycker pizzor & chips. Jag äter varken glass, godis, dricker dricka, chips eller popcorn. Och äter snabbmat sällan. Och det har aldrig varit en viktfråga för mig utan det har varit ett häsloval för att må bättre inom mig. Och för att sova bättre. Folk uttrycker att de tycker vi är äckliga. Och vi är precis som dem, fast bara lite större. Men precis samma inuti. 
 
Varför reagerar jag nu? Jag valde att aldrig synas, aldrig höras, helst ville jag inte finnas. Men det är slut på det, jag har exakt samma rätt som alla andra. Men Facebook kryllar av elaka bilder på överviktiga, som så många skrattar åt. Men ser även många som varit jätteduktiga och kämpat och gått ner till en häslosam vikt. Det som gör mig så illa med det, är att alla berättar att de blir bättre behandlade av människor i sin omgivning. Varför ska det behöva vara så? Varför ska det vara en skillad? 
 
Jag valde att aldrig visa bilder på mig själv, för att undvika alla elaka kommentarer som kommer med det. Här inne har jag varit helt förskonad från sånt, för jag har världens bästa läsare, men på andra ställen. Förutom igår så har jag aldrig känt mig så vacker som jag gjorde på studenten, så jag la självklart upp bilder på det som förr hette bilddagboken och då var hela sidan fylld med elakheter nästa gång jag gick in. Men sånt får man bara ta som överviktig. För det är normalt. Folk i min närhet slutade berömma att man är fin / har fina kläder för ca 30kg sen. Nu är det bara mina extremt närmaste som säger sånt. För de skiter fullständigt i vad jag väger. 
 
Men vill du inte gå ner i vikt? Jo, det vill jag. Självklart. Men inte för någon annans skull. Utan för min egen skull. Inte för att det är en norm hur man ska se ut, utan för att man blir inknuffad in i normen. Vad menar jag med det? Jo, jag älskar kläder. Jag har en klädstil som jag älskar. Men den finns inte i mina storlekar. Sen vill jag även självklart gå ner för alla problem man kan få med hälsan. Det är ju också en självklarhet. Jag älskar mitt liv med min sambo och mitt jobb, så varför skulle jag vilja lämna det i förtid?
 
Så inägget handlar inte ens om det. Vet knappt vad jag menar själv. Men jag är bara så trött på alla fördomar mot oss som är större. Och alla kommentarer jag ser där överviktiga blir behandlade som ett skämt och något äckligt. På samma sätt som jag reagerar mot rasism och homofobi. Vi är ju alla lika. 
Foto: Bästa Emma Bertilsson
 
Ha Ha, tårarna sprutar redan innan jag ens satt fingrarna på tangetbordet, detta kommer bli intressant. Jag har valt att vara ganska personlig i bloggen, men inte privat. Men ibland måste fingrarna skriva det hjärtat känner och jag vill ge min kärleksförklaring till den personen som är viktigast i mitt liv. Han är det fina, allt det fina. Och om 2 dagar så firar vi 5 år & 7 månader tillsammans. 
 
Igår var vi hemma hos min farmor, vi pratade mycket om vad som är viktig i livet & hur man ska behandla de man älskar. Samtalet tog fram mycket i mitt hjärta som gör ont. Riktigt ont. Men framför mig, på andra sidan bordet satt Crille och även om onda känslor svämmar över ibland, så tittar jag bara på honom och känner mig så älskad och så trygg. Han är mitt syre och han är allt roligt i livet. Han älskar mig för den jag är, envisa speedwaygalna arbetsnarkomanen Rebecca. Han accepterar mig för det. Utan honom skulle jag aldrig kunna leva min dröm. Min dröm att få jobba som fotograf, att jag får förverkliga den är helt tack vare honom. Han låter mig jobba mina galna timmar, så länge som jag mår bra av det. Och ibland kanske man inte säger det tillräckligt ofta, men jag uppskattar dig & allt du gör för mig så mycket Crille. 
 
Ni kanske inte förstår varför jag skriver ett sånt här inlägg här, men ibland styr hjärtat. 
 
 
Sen måste jag bara skriva en sån fin sak Farmor sa till mig igår. Igår la jag ut ett inlägg på facebook att jag var lite sur på att jag hade fått möjlighet att förverkliga en dröm som jag haft länge, men att pengar styrde så jag inte kunde förverkliga den (nu). Sen så skrev jag att jag skulle sätta på hög musik i 15 min och sura, sen skulle jag gå tillbaka till att vara glad igen. Vilket btw är ett väldigt bra knep, för att inte förstöra en hel dag för något man ändå inte kan påverka. Så när jag kom till farmor så var hon självklart nyfiken på vad det handlade om och jag berättade att jag hade fått möjlighet att gå en bröllopskurs utomlands, men att pengarna satte stopp för det. Då frågade farmor mig varför jag skulle gå en bröllopskurs, för en bröllopskurs skulle bara förstöra mig och det unika jag har och göra mig som alla andra. Vilket jag tyckte var så fint sagt. Fina farmor <3 
 
Igår hade jag en fullsmäckad dag som bla innehöll att jag stod framför kameran och låtsasfotograferade ;) Men dagen började några timmar tidigare när snälla Louise hade klämt in mig i hennes fullspäckade schema för att sminka mig. Hon är så duktig så det inte är klokt. Och vi smidde planer, så se upp världen för jag och Louise kommer ta över den ;) ;)
 
Sen åkte jag till Gullvivan där intervjun med NWT ägde rum. Ska bli jättekul att se det i tidningen sen, kommer någon gång under april. :) Babblade på under en hel timme, så lär finnas material.....eh...ja...haha! Efter intervjun så hjälpte jag Jessica att bära ut blommorna som ska stå utanför dörren och locka in kunder i värmen. Direkt där ifrån åkte jag och matade katten som jag kattvaktar (Obs! Nytt verb)
 
 
Eftersom Louise hade gjort ett sånt fantastisk jobb med sminkningen så var jag ju tvungen att ta tillfället till akt och föreviga det. Och jag har länge längtat efter nya fina bilder på mig själv, så det passade ju helt perfekt. Är ju dumt att sprida ut dagarna när man är framför kameran när man inte trivs där, haha ;) 
 
Sen därifrån var det bara att slänga sig hem för att käka, för att sedan åka och hämta pappa på flygplatsen. Känns väldigt orättvist att hämta upp någon som varit i solen i en vecka när man själv haft snö och runt 3+. Hmm ;) 
 
Okej, jag kanske inte var praktikant hos Gullvivan på riktigt, men kände mig i alla fall som en, haha. Men ska ta det från början. Igår så vaknade jag tidigt och blev så rastlös att jag höll på att klättra på väggarna här hemma. Egentligen skulle jag vara inne på stan kl 11.30, men det fick bli redan vid 10, så jag tog vägarna förbi min systers butik och satt där pratade med henne. Men sen vid halv tolv så gick jag till torget där jag skulle möta upp min vän Emma. Är ni intresserade av träning, hälsa eller bara vill läsa om hennes fantastiska resa så driver hon en jättetrevlig blogg, som ni kan läsa - här
 
Vi lunchade i tre timmar och pratade om allt mellan träning och bröllopsfotograferingar medan regnet smattrade mot fönstret. Riktigt mysigt! Efteråt så skulle jag egentligen gå hem, men hamnade åter igen hos syrran. Nu kommer praktik-delen in. Jag fick hjälpa till. Stolt som en tupp, haha! Jag hjälpte henne att sätta blad kring oasis-hjärtat, sen är självklart resten gjort av henne, för jag skulle aldrig klara att få det så fint. Det var riktigt roligt, även om det inte var det svåraste man kan göra. Men älskar att jobba kreativt, skulle gärna vara florist, fotograf, konstänär, författare, sångerska och musikant, allt för att få vara kreativ hela tiden. Men livet är långt, jag kanske hinner med allt....ha...ha ;)
 
Gott Nytt År till er och god fortsättning. Oroa er inte, det kommer inte bli en vana att jag bloggar mobilbilder, men igår fick kameran vila hemma då jag inte var sugen på att bära runt den på stan. Men gissa om det kliade i fotofingrarna när jag såg ljusshowen på Rådhuset. Jisses! Hoppas att ni hade en jättefin nyårsafton. Jag vaknade imorse och så kändes det på något sätt lättare att andas och jag är taggad till tusen. Detta året ska bli så sjukt bra. Har ju redan massor med saker inplanerade som ska bli såå roliga, så borde inte kunna bli annat än bra. 
 
Min nyårsafton var lugn som alltid, även om lite stressigare än vad vi räknat med, hehe. Hade helt glömt bort att Sverige mötte Ryssland i JVM (hockey), så det var inte riktigt medräknat i planeringen och det går inte att missa, så vi fick stressa som attan för vi skulle vara hos mamma 18:00. Haha, men så är det ibland. Sen hemma hos mamma lagade vi mat tillsammans [oxfile=lycka] och åt trerätters. Jag & sambon hade gjort efterrätten som skulle bli en moussetårta med kladdkaksbotten. Men den hade inte riktigt velat stelna så utseendemässigt blev det inte så mycket att hurra för, hahaha, MEN det var verkligen den godaste kladdkakan jag någonsin ätit. 
 
Klockan 23 tog jag och sambon (som jag idag varit förlovad med i 2 år, tiden går fort när man är kär♥)  bussen in till torget. Där var det ett ljusspel på Rådhuset som vi tittade på en stund. Sen följde vi med flocken på flera hundra Karlstadbor till Sandgrundsudden där de stora fyverkeriet är. Där mötte vi uppp kompisar och syrran. Klockan slog tolv som firades med skål & pussar. Sen tittade vi fyvekeriet som var riktigt grymt! Sen gick vi hem till syrran och spelade spel. En kanon nyårsafton. Idag blir det filmmys med sambon & en promenad. Vad ska ni hitta på idag och hur känner ni inför 2014 ? 

 

Januari: Fotograferade ett hemligt bröllop. Spenderade en timme med sötaste Dagny. Fotograferade till en stor annons för en antikmässa. Satt och väntade på fåglarna med mitt teleobjektiv. Dokumenterade när företaget Andritz spelade hockey, ett av de roligaste företagsjobben jag haft! Fångade Louise & Davids kärlek på bild. Fotograferade på en 50-års fest. Och busade med Viggo & Wille som inte gärna ville bli fotograferade, hehe.  

 

 

Februari: Hade buskillen Alwin framför min lins. Porträttfotografering med Amanda. Fotograferade bandy. Gjorde en film på Crille när han skrattar. Fotograferade Elin Björkman tillsammans med häst. Isracing i Hallstavik. Louise Ambjörnsson modell:ade åt mig. Tog porträtt på NVS montörer. Fota Anniella. Rally på Färjestad. Fotograferade Susanne Lindblom i Eskilstuna. Tog många vinterpromenader.  

 

 

Mars: Shutter hugger. Fotograferade söta bebisfötter & tillhörande bebis. Hade provfotografering tillsammans med Camilla & Espen. Portätt på Caroline G. Följde med till floristgrossisten för att ta lite bakgrundsbilder. Fotograferade att göra i ordning modeller + hårshow åt Matrix & hårverksta'n. Fotograferade två systrar tillsammans med deras hund. Isracing Bollnäs. Fotograferade Julia & Ulf till Svensktoppen nästa. Gick på långfredagstrav. Fotograferade när Olle döptes. Körde en secret love fotografering med Angelina. Tinda, Molly & Casandra fick bilder tillsammans.  

 

 

April: Fotograferade bilsportsförbundets styrelse. Tog arbetsporträtt åt en tidning. Fikade med mamma. Fikade med Lina Flodins. Tog porträttbilder på Frida. Gick på i2 marten och njöt i solen i hamnen. Tog personalporträtt åt Imtech. Åkte till Stockholm för att fotografera Izabella Fröberg, tyvärr ställde hon in. Fotograferade en överrasknings fotografering som Veronica gett sin väninna Malin. Fotograferade årets första blomma.  

 

 

Maj: Fotograferade Angelica med sina styvsöner. Balfotografering på Apertin. Ulrica & Pärs bröllop. Bröllopsinspiration hos Gullvivan. Elin Nelin modellfotografering. Fotopromenad & tidningsköp. Blev inbjuden att fotografera Matilda Hansson & Peter Johansson konsert i Tollsta K:A. For landet runt och fotograferade speedway. Hade förfotogrfaeringar med 4 brudpar. Åkte till Vetlanda och fotograferade Majken & Charlie. Hade en modellplåtning med Anna & Isabelle.  

 

 

Juni: Fotograferade bal på CCC. Hade flertalet bal & studentfotograferingar. Tobias & Angelicas bröllop. Bröllop på Gubbholmen. Karin & Johans bröllop. Världens härligaste familjefotografering på Alstrum. Fredrik Haraldsson. Gullvivans brudbuketter. Bröllop Räggårdsviken. Midsommarafton. Promenad i motljus, bla i mariebergsskogen. Utflykter med mamma. Svensktoppen nästa och Starboys. Lilla Tindra. Tre härliga syskon Alsters herrgård. Speedway + speedway. Kärleksfotografering Veronica & Jakob.  

 

 

Juli: Fanny & Andreas bröllop. Cirkus Scott. Herrhagens blomsterhandel. Egen familjefotografering. Jeanette & Ulfs bröllop. Sötaste familjen från USA. Lugnets massage. Två dagar tillsammans med Matilda Hansson & Peter Johansson. Speedway, speedway, speedway. Pre-Shoot både med Anna & David och med Sandra & Espen. Rottneros park med mamma.  

 

 

Augusti: Pre-Shoot Anna & Magnus. Anna & Davids bröllop. Anna & Magnus bröllop. Emelie & Rickards bröllop. Bröllop Sandra & Espen. Capiscums brudfotografering. Caroline & Kristians bröllop på Apertin. Pre-Shoot med Emelie & Rickard. Familjen Flinth i Räggårdsviken. Skattkärrsfamiljen på Alsters herrgård. Kungen, drottningen och Gullvivans blommor. Mamma fyllde 50år!

 

 

September: Fotograferade bröllop i Åkers Styckebruk. Fotograferade Erika Emanuelsson. En fantastisk kärleksfotografering med Säfflebor. En hemlig gravidfotografering. Åkte till Stockholm och tittade på SGP i friends arena. Fotograferade tjejerna på Diva. Tog mumsiga bilder på Lindhes bageri. Syskonfotografering en mysig höstkväll.  

 

 

Oktober: Alexandra & Pers kärleksfotografering. Träffade min fina vän Emelie Blomqvist som även hamnade framför kameran. Kusinerna Bianca & Nicole. Mamma på 60-tals fest. Fotograferade folkrace för första gången. En höstfotografering i snö med fina familjen. Sandra Asp i solnedgång. Åkte till Stockholm och fotograferade Hanna B. Fotograferade Tove med familj i Mariebergsskogen. Kastade löv med två underbara bröder. Åkte till Uppsala med en god vän. Filmade vatten till en film, som aldrig blev av. Fotograferade Wilma med modelldrömmar.  

 

 

November: Första advent-pyntade hemma. Tände ljus för de jag saknar. Tog porträtt tillsammans med Crille. Crille bjöd ut mig på middag och tog med mig på handboll. Fotograferade Erica & Leo tillsammans. Jessica & Per fick agera modeller åt mig. Även mamma & moster hamnade framför min lins. Fotograferade goaste Stella. Fotograferade två bröder i ett kallt Mariebergsskogen.

 
 
 
December: Fotograferade Lucia i domkyrkan. Kastade snö tillsammans med Crille. Hade en modellplåtning med Anna & Louise. Hade en trevlig uppesittarkväll med familjen och två mysiga julaftnar. Julbord med släkten. Gick på julmarknad i Örebro & mariebergsskogen. Och myste mig igenom hela december. 
 
 
Fotografen Rebecca: Under 2013 har jag träffat så många människor som jag kommer att minnas för evigt och jag har verkligen de finaste kunderna som man kan få. Så det är med värme i hjärtat som jag ser tillbaka på 2013. Som fotograf har det verkligen varit ett helt fantastiskt år med som sagt fantastiska kunder, roliga uppdrag och fint väder. Har svårt att förstå att ett år kan gå så fort, men det gör väl det när man har roligt. Jag har fortsatt att utvecklas och även om jag har en bit kvar till att helt hitta vad som är min bildstil så är jag på en god väg. Förr har ju utveckligen hela tiden gått uppåt av sig själv, men den stora skillnaden som varit i år är att jag själv jobbat hårt för att utveckligen ska fortsätta. Och det har både varit roligt och utmanande. 
 
2014 tänker jag utmana mig själv ännu mer för att inte utveckligen ska stanna av. Har redan bokat in tillfällen med kurser, så jag ska utmana mig själv och göra saker jag tycker är svårt. Sen kommer jag ta ett steg till mot min dröm att enbart kunna jobba som bröllops - & barnfotograf. 
 
Personen Rebecca: Rebecca i början av 2013 är inte alls samma person som sitter här nu i slutet av 2013. Jag känner knappt igen mig själv, men jag har äntligen börjar älska mig själv. Och förstått att jag ska vara huvudrollen i mitt eget liv. Har alltid brytt mig för mycket om vad alla andra tycker, tänker och sedan tagit hand om alla andra, så jag har glömt mig själv. Men nu är hon här, hon är stark och hon har åsikter. På min arm står det: "If no one ever hears it, how we gonna learn your song?". Först nu har jag kunnat börja leva efter det. 
 
Jag hoppas att mitt 2014 kommer bli ett år där jag låter mig själv njuta mer och ha roligt. 2013 jobbade jag väldigt mycket för mycket. Men det är ju så roligt, att det är svårt att låta bli. Älskar att vara fotograf ♥ Men jag har insett att vara ledigt är jätteviktigt för att kunna göra jobben så bra som möjligt. Och det är så otroligt viktigt för mig att alltid ligga på topp. Så därför kommer 2014 bli ett lugnare år med mer bus & skoj mellan fotograferingarna ;)
Vi började dagen med att gå på marten, som vi går på varje år faktiskt, I2 marten. Himlen var otroligt blå & solen sken. Ljuvligt !! Som alltid så sprang jag direkt fram till godisståndet för att få nougat! MUMS!
Var ganska mycket folk! Som alltid så kommer Karlstadborna fram när solen lyser ;) Mamma är beroende av väskor och därför var jag tvungen att ta en bild på henne när hon var i väskhimlen ! Hehe!
Efter marten så bjöd mamma oss på lunch på Vedugnen i Karlstad. Otroligt god mat!
Efter lunchen så gick vi ut på en promenad där jag hittade massor med blommor att fotografera. Lyckades även locka med mig en jättefin katt, som följde med oss en bra bit på vår promenad. Många skrattade åt oss när vi stod vid övergångsstället där vi väntade på grön gubbe & han/hon stod bredvid oss och väntade h*n också. Sedan gick h*n över med oss när det blev grönt, haha.
I Karlstad har de gjort det jättefin precis i hamnen så vi satte oss där på bryggan i solen & bara nöjt!
Crille är cool i dubbla solglasögon
 
Tvingade även min mor till en snabbfotografering vid vattnet. Bokeh är det vackraste som finns, kanske lite ojämn mängd här bara. Men vem sjutton bryr sig? ;) Det är ju soool ! :)
 
Min sambo älskar verkligen att baka & laga mat. Jag brukar säga till honom att han borde söka in på någon skola för att bli bagare, för skulle passa honom som handen i handsken. Tror han är lite sugen på det, men samtidigt skeptisk haha. Men han är i alla fall kungen i vårt kök!
 
Att ge bort gåvor är nog bland det bästa jag vet, om jag var tvungen att välja mellan att få presenter istället för att ge bort dem så skulle absolut välja att kunna ge bort. Och jag ger aldrig bort någonting som jag inte lagt jättemycket tanke bakom, för vill verkligen ha en reaktion när paketet öppnas. Så, eftersom jag älskar att ge saker så betyder det inte att man måste fylla år eller att det är jul, utan jag kan bestämma mig för att vi ska fira att det är måndag till exempel. haha. Det är jag ;)
 
Så häromdagen när Crille kom hem från jobbet så hade jag tänt ljus, köpt hem fikabröd & presenter till honom. Och vad ville jag då fira? Att han är han. Och att vi är vi. Så då fick han denna receptboken, ett förkläde & en bakform. Stöttar honom verkligen i hans bakning, för han är gym på det och jag får ju smaka på allt ;)
 
Och skulle ni vilja ha en likadan bok så finns de att köpa på Maxi Stormarknad.
 
"Bästa Rebecca!
Jag känner så starkt för dig och din utveckling och är så stolt att ha haft med dig i gruppen.
Jag ser så mycket av mig själv i dig när jag började fotografera och jag skulle bara vilja ge dig en
stor kram och få dig att förstå hur duktig du är. Med tanke på din ålder och hur länge du fotograferat
är du en av dom bästa fotograferna jag vet just nu och jag är fullt övertygad om att du kommer ha
en stor bred kundkrets inom ett par år.
 
Din talang för fotografering i samband med din personlighet som syns genom dina inlägg och bilder är
precis det som behövs för att bli en framgångsrik fotograf. Mitt viktigaste råd till dig är att inte lyssna på
andra eller tänka för mycket på vad andra gör, du är fantastiskt duktig och jag lovar att om du bara
fokuserar på digg och fortsätter utvecklas som du gjort hittills kommer du vara en av Sveriges
bästa fotografer inom en väldigt snar framtid."
 
/ Emelie Ohlsson
 
Början
Det ramlar in kommentarer lite då och då som gör att jag känner att flera av er känner samma sak som jag alltid känt. Kraven på mig har alltid varit väldigt höga, framförallt från mig själv, men sen jag började med fotografering så har de varit sjukt höga. Det har varit en sådan tid nu att det kommer hela tiden nya fotografer eftersom kamerautrustningen har börjat bli så billig och det gjorde mig helt galen i början. Tragiskt att erkänna, men jag kunde sitta och hamna på någon blogg och blev helt svart i ögonen. Det handlade aldrig om den fotografen som jag hamnade hos, utan handlade enbart om mig själv. För jag lever min dröm och istället för att njuta av den så blev jag så förbannat rädd att den skulle försvinna. Självförtroende.
 
Idag sitter jag här och kan svara på kommentarer om exakt vilka inställningar jag avnänt etc, för jag känner mig ändå trygg i mitt yrke som fotograf idag. Och handlar åter igen inte om någon annan utan att idag så mår jag bra, det gjorde jag inte då. Så man måste alltid börja med sig själv.
 
Att jämföra sig med andra
Men, som alla vet som har eller haft ett dåligt självförtroende så är man väldigt lättpåverkad. Jag har från grunden en dålig självkänsla. Vikten, har varit ett stort problem sedan jag var liten. Jag ansåg alltid att jag var mindre värd eftersom jag var så fet. De tankarna kom redan på dagis. Och jag minns dem som om det var igår. Men nu på äldre dagar så har jag pratat med min mamma och hon förstår inte alls vad jag pratar om för jag började inte gå upp i vikt förrän jag var i 11års ålder. Hur kommer det sig då att ett dagisbarn redan har en skev bild av sig själv? Det kan inte jag svara på, för det skulle bara bli flummigt med tidigare liv etc. Men håll med om att det är konstigt? Jag föddes helt enkelt med dåligt självförtroende. Men jag var ändå är lyckligt barn med mycket spring i benen & skinn på näsan. Det var bara att självkänslan inte fanns där.
 
Sen började det hända saker som gjorde att jag tappade mitt skinn på näsan, mitt spring i benen & lyckan. Jag blev alldeles för eftertänksam och missunnsam. Avsundsjuk på alla andra var så bättre, det var hela högstadiet de. Självförtroende= noll. Varför jämför man sig så förbaskat med alla andra? Du ser ändå inte hela bilden utav deras liv. Och jag lova dig att de går och jämför sig med någon annan.
 
Högstadiet bestod allra mest utav att springa runt och säga vad jag fet jag är. För sa jag det innan någon annan så hade jag skyddat mig själv lite. Men det handlade bara om vad jag själv tänkte. Min klass var helt underbar och jag umgicks med nästa alla. De tryckte inte ner mig någonstans och sa aldrig något om mig på ett negativt sätt. Varför skulle jag då springa runt och sprida negativa ord om mig själv? Det fattar jag ju idag var trötta de måste ha blviit på att höra det. Varför jag inte bara levde mitt liv istället.
 
Att bygga upp sig själv.
Att bygga upp sig själv, det gör man inte på en dag. Jag jobbar hela tiden med mig själv och utmanar mig själv. Sommaren mellan högstadiet och gymnasiet så bantade jag ner mig själv ordentligt i tron om att gymnasietiden skulle bli bättre om jag gjorde det. Sanningen är att jag gick ner för alla andra skull, men inte min egen. För inuti så mådde jag sämre än någonsin. Jag började umgås med människor som jag inte visste var bra för mig....Mitt i det så fixade jag till någon förfalskad självkänsla, för jag hade gått ner i vikt då måste jag ju passa in med också. Mitt i det så träffade jag Crille (min sambo) och första gången jag pratade med honom så kändes det som vi känt varandra hela livet. Där, började jag gilla livet igen. Och där började jag jobba med mig själv för mig skull!
 
Fotograf Rebecca Hansson
En person som betytt otroligt mycket för mig är Fotograf Rebecca Hansson. När jag precis hade startat mitt företag (som kom som en lika stor chock för mig som de för min omgivning) så kände jag "vad sjutton har jag gett mig in på???" Och det handlade nog inte så mycket om själva konstdelen med fotografin utan om allt annat runt omkring. Jag hamnade på Emelie Ohlssons blogg och läste hennes mer personliga inlägg om sin början. Att hon hade dåligt självförtroende och "fejkade" i början sitt självförtroende som fotograf. Gud vad smart! Det kan jag också göra? För är det något jag har tyckt varit jobbigt förr så var det att träffa nya mäniskor, men jag älskade ju att fotografera.
 
Så då kunde ju jag fejka att jag inte var nervös, så alla skulle tro att jag var "superproffset Rebecca Hansson". Smart! Och det funkade verkligen och då efter vägen så märke jag att detta var ju inget farligt? Alla är ju så snälla. Så efter ett tag så märkte att jag fejkade inte längre, jag njöt utav att träffa nya människor. Och det är det som jag älskar mest med jobbet idag, alla underbara människor som jag träffar/träffat!! De är helt fantastiska och så olika varandra! Och tänk på alla människor som jag kommer att träffa. Vad kommer de att ge mig? Vad kan jag ge dem? Älskar det, jag bara älskar det.
 
Jag blev så förälskad i "fotograf Rebecca Hansson" som person, att jag idag är fotograf Rebecca Hansson på heltid. Hon har förbättrat mig som människa och fått mig att hitta mitt värde. Jag älskar henne. Jag behövde utvecklas och det har jag gjort. Jag har gjort det så snabbt att jag känner att inte folk runt omkring mig kanske har hängt med och det är något jag tycker är jobbigt. Men jag är nöjd med mig själv. Sen får jag också återfall, så klart och som Emelie skriver där uppe så måste jag sluta titta på alla andra hela tiden. Och det är något som jag jobbar stenhårt med. För samtidigt som man hämtar inspiration hos vissa så känner man bara avund när man går in till andra. Avund är ingen fin sida och den ska slipas bort.
 
Vem är jag?
Idag så älskar jag mitt liv som fotograf, jag älskar mina kunder och jag älskar min sambo. Alla säger att jag är så känslig men jag anser mig vara en konstnärs-själ för inuti så är jag stark. Min vilja kommer att göra att jag får leva det livet som jag drömmer om. Självförtroende sviktar från dag till dag eller vecka till vecka, därför jobbar jag alltid med mig själv. Och en vacker dag så kommer det att vara en erfarenhet att ta nytta av. Så jag vill bara säga till er som känner eller har känt som jag. Sluta jämför er med alla andra. Se värdet hos dig själv.
 
Hade jag läst de raderna för 4 år sedan hade jag tänkt  "usch vilken skit", allvarligt alltså. Men det har funkat för mig, även om jag är långt ifrån perfekt med mina svackor. Men vem fan orkar vara perfekt?